Spritt över landet finns det massor med bingohallar som på pappret drivs av föreningar, men det är företag som så att säga sköter verksamheten. Allianser för att köra kontinuerlig bingo dagligen har i stort sett sedan starten på sextiotalet varit ett verktyg för små föreningar med små egna resurser att driva det inkomstgivande spelet. Många organisationer arrangerar bingo några gånger då och då eller en gång i veckan, i egna eller hyrda lokaler. Då löser man personalfrågan med ideella insatser men det kan även röra sig om en samordning med företag. Dessa arrangemang kallas ofta för storbingo, kanske mest för att skilja dem från hall-bingo. I många fall körs dessa specialarrangemang i jättestora hallar. Men att driva dagliga bingohallar från morgon till kväll låter sig inte göras lika enkelt. Just därför skapades dessa allianser med anslutna idrotts- och andra föreningar så att verksamheten kan drivas av ett professionellt företag.
Ett exempel på en förening som arrangerar bingo är Svebico. De kallas även i en del fall för Idrottens Bingo, och när man talar om daglig verksamhet ska man också veta att nattbingo är en vanlig företeelse likväl som dagbingo. Svebico har närmare ett femtiotal hallar spridda över landet från Umeå i norr till Malmö i söder. Svenska spel hade tänkt sig att etablera ett antal bingohallar men av detta blev endast en hall i Sundbyberg där Svenska Spels föregångare Tipstjänst hade sitt huvudkontor. Totalt finns idag omkring 100 bingohallar i Sverige. Det kan man jämföra med det glada sextiotalet då allt med bingo började i landet. Då fanns närmare 500 lokaler som kunde kallas bingohallar, där spelet bedrevs med antingen brickor i fast form eller engångsbrickor tryckta på papper.
Det var Gunnarstorps IF som inspirerats av utländskt bingospel, vilket anordnats i bland annat England redan på trettiotalet. Gunnarstorp tyckte att bingo kunde ge lite klirr i kassan och de hela slog ut så väl att klubben snart till och med kunde kvalspela till Allsvenskan i fotboll. Andra föreningar såg vilken potential som fanns i detta spännande spel och snart spelades bingo i bygdegårdar, folkets hus, föreningslokaler och egentligen alla lokaler som kunde uppbringas. Men allt spelande var givetvis tvunget att få tillstånd och organiseras på rätt sätt. Statens instrument för detta är Lotteriinspektionen som utfärdar tillstånd och även fungerar som kontrollinstans. Man insåg snart att personal måste få en viss utbildning, vinster måste kontrolleras och att lokalerna måste uppfylla alla krav vad brand- och annan säkerhet beträffar.
När storbingo anordnas försöker man krydda tillställningarna med uppträdande eller kändisar som gäster. Exempelvis är Leif "Loket" Olsson ett dragplåster i egenskap av tidigare programledare för bingolotto. Allt sådant är givetvis till för att öka omsättningen och bingo ger absolut ett gott tillskott för föreningskassan. Man beräknar att under de dryga 50 år som bingo spelats har det gett idrotten mer än 10 miljarder kronor.